and gave it all away

Förra veckan fick jag hem ett brev som fick mig att skratta högljutt, det inleddes med 5 cm stora bokstäver där det stod "TJENARE!" och det avslutades med en gräsligt fult ritad gubbe med stora arga ögon, skäggstubb och pratbubblor där det stod "AAAH!!" Och "hehe!"

Idag fick jag också hem ett brev som jag fick skratta åt, eller åtminstone småfnissa mig igenom! Två a4 blad av personlighet på papper var vad det var! 



Dom här två vännerna har sagt saker som "Men vadå, hur fan skriver man brev? Jag har fan aldrig skrivit brev förut, jag har ingen aning om hur man gör!?"

Men om dom bara visste hur bra dom lyckades säger jag bara!

För båda gångerna då jag lagt i från mig brevet så kom en sån där oidentifierbar tomhetskänsla. Och båda gångerna så blev saknaden som så självklar på något sätt. Precis som ett "Juste!"

Ja, även om det inte var tradietionellt skrivna brev, så var dom felfria, för dom var så personligt skrivna att det kändes som att allt var som vanligt igen för en stund. Ja, det var som en liten flashback, eller flash forward kanske?

Det var äkta och det var precis som annars, fast på papper.
Och det var precis vad jag velat ha i brevlådan.

Världen är sig inte helt olik ändå, bara lite annorlunda?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0