besparingar

Aldrig tidigare har jag tittat in i ett par så öppna och toleranta ögon, så välkomnande för sanningen. Så välmenande och fria från anklagelser eller ilska.

Ändå så ljög jag.
Rätt in i ögonen på dig.

Men det var inte en lögn för att skydda mig själv, det var öppet och ärligt en lögn jag sa för din skull. För att du egentligen inte vill veta, och för att du har nog tung last på dina axlar.

Jag tänkte för en sekund innan jag svarade att, hur skulle jag känna mig om någonting oväntat skulle ske och du skulle försvinna från mitt liv och det sista jag gjort var att ljuga in i dina kärleksfulla ögon? Hur skulle det kännas?

Jag kom fram till att jag skulle klara av det, för att jag gjort det av rätt anledningar. Det var precis vad man kan kalla en vit lögn. En nöd-lögn.

Jag besparade dig en onödig börda du ändå inte hade kunnat förändra, bara gått runt med på dina axlar. Och i min mening har en så oskyldig och vacker själ som dig, rätt att få må så bra som möjligt.

Och det var precis det min lögn gav dig.
Lugn och fridfullhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0