hur är DU?

Påverkas du av vad andra tycker om dig?
Anpassar du dig efter hur andra ser på dig?

Frågan är nog egentligen inte "om" du påverkas, frågan är HUR MYCKET?

Hur många gånger hör man inte människor omkring sig säga "Men jag bryr mig väl fan inte i vad andra tycker"

Eller oftast är det nog riktat mot en annan person "Jag bryr mig inte ett skit i vad hon tycker om mig", men ändå spinner man vidare på det och fortsätter prata om personen "man inte bryr sig om". Är det att inte bry sig?

Alla bryr vi oss. Även jag.


Jag fick frågan "bryr du dig om vad andra tycker om dig?" på en lektion under en uppgift. Jag svarade självsäkert av ren impuls att "Nej det gör jag inte" sen med lite eftertanke så la jag till "... tror jag?"

Tänkte då direkt att vafan, jag blev alltså osäker på frågan, då måste jag lysa upp den lite extra så jag kommer ihåg att analysera den lite extra när jag har tid.

Och nu har jag det.
Tid att analysera hur mycket jag bryr mig i vad andra tycker om mig. Hur mycket jag bryr mig i vad som sägs om mig då jag inte hör. Andras åsikter om hur jag beter mig, klär mig, pratar och vad jag gör.


När jag satt och skrev i mitt kollegieblock utan att tänka så mycket under tiden jag skrev (vilket brukar ge mig dom ärligaste svaren), så skrev jag:

"Jag är inte rädd för vad andra tycker , bara för hur jag uppfattas.
Man kan säga: Vad hade jag tyckt om mig själv om jag såg mig själv från betraktarens ögon?"


Egentligen spelar det inte så stor roll vad andra tycker om mig, det jag bryr mig om är vad Jag tycker om mig själv. Och tycker jag i efterhand att jag gjort rätt, så gör det ingenting om någon annan tycker annorlunda faktiskt. Vare sig det handlar om vilka skor jag hade till min kjol eller varför jag nitade den där tjejen eller ljög någon rätt i ansiktet.


Det är enligt mig inte någon idé att gå och döma varandra, eftersom att vi aldrig har någon aning om VARFÖR (om man tänker lite längre bak) någon reagerat som den gjort. Det vet ju bara den personen det handlar om.

Jag har ju hela min livshistoria klart för mig,
men hur mycket vet vi egentligen om någon annan?

Oftast inte nog mycket för att kunna döma iallafall.

Och därför brukar jag kunna tänka "vad spelar det för roll" om jag hör att någon kritiserat mitt handlande i en viss situation, eftersom att det är baserat på okunskap. Hade personen som kritiserat eller snackat skit, haft klart för sig hela min bakgrund till varför jag gjorde det jag gjorde, så hade det säker låtit "Jaha, men då förstår jag, det var ju helt rätt".

Nu är det ju inte alltid man ids dra en respons på hela anledningen till vad det nu handlar om, så då höjer man bara på ögonbrynet och kommer fram till att det spelar inte så stor roll vad den här personen tror (och tycker, baserat på vad den tror). - Eftersom att jag själv redan VET och har godkänt det.

Det vill säga att jag har stort överseende med hur andra tolkar mig eftersom dom inte känner mig, så som bara jag kan känna migsjälv.

Kommentarer
Postat av: Yster syster

Så klokt :o) som alltid!

Det är egentligen inte så farligt att bry sig om vad andra tycker... så länge man inte inbillar sig att man vet vad de tycker, kommer att tycka, tänka eller tro... för då börjar man rätta sitt sätt, sin stil och sina handlingar efter en dom man aldrig ens fått, eller inte ens var påväg att få (jag brukar kalla det fantasimonster). Skönt att läsa din inställning, att du inte är rädd för vad andra ska tycka... det är allt som är viktigt.

2010-03-22 @ 18:59:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0