lugn irritation

Och DÄR kom min
pjuuh-jag-behöver-aldrig-mer-i-mitt-liv-ta-dig-på-allvar-känsla.

Jag har länge länge länge vetat att det är precis så det är, men det klickar ju aldrig riktigt för mig, så jga låter mig själv falla i fällan varje gång ändå. Men nu ska jag jobba på att hejda mig själv från att bry mig och lägga ner för mycket energi, eftersom du ändå bara simmar omkring i din bubbla med samma gamla mönster som du gjort under förmodligen hela ditt liv.

Jag vet att du saknar en hel del av dom hjärncellerna vi andra människor fötts med, eller att du inte lärt dig att använda dom. Vilket som, så har du någon form av handikapp i hjärnan har jag lugnt och sansat kommit fram till.

Det måste jag ha överseende med och inte bli förbannad över varje gång, eftersom att för miljonte gången i mitt liv så upptäckte jag att du verkligen inte FÖRSTÅR ord som tillsammans bildas till meningar och formar ett budskap. Vilket dom helst. Och du står där som ett frågetecken och ser ut som dum&dummares tredje vän.

Nej nu jävlar. Jag måste påminna mig själv VARJE dag om att det inte finns någon anledning till att bli sur och irriterad eftersom du har ett handikapp.

Jag kan inte säga "som du inte rår för", eftersom jag anser att du faktiskt väljer att vara och uppfattas som handikappad.


Nåja !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0