Misslyckades vi eller tog vi helt enkelt fel beslut från början?

Att motstå frestelserna längs vägen för att så småningom ta sig dit man vill. Det känner vi alla till, eller hur?

Att motstå dom där snygga skorna på rean för att spara ihop pengarna till utomlandsresan, att låta bli blekningsfanskapet för att spara på hårkavlitén så det kan få växa och bli långt, att låta bli tårtan för att inte bryta dieten man påbörjan för att bli smal, att låta bli ciggatetten trots att kroppen skriker efter den, att låta bli att ringa till den vi lovat oss själva att inte ringa till.

Ja, vi har massvis av saker vi måste avstå från för att nå önskad effekt. Att pengarna ökar, bättre hälsa, längre hår osv.

Och när man då har bestämt sig för att nu en gång för alla ska jag fan spara alla pengar jag lägger på skor och istället fara utomlands när summan är stor nog, ja vad gör man då när man ser en prislapp med röd text på dom där superflashiga dojjorna man kollat på i ett halvår och läser "70% rea"?

Man faller för frestelsen!


Och varför har man inte självdisciplin nog till att låta bli?
Mitt svar skulle naturligtvis bli: För att det är värt det!

Ja, när man har bestämt sig och ägnat massor mer energi till att "få sig själv på sin sida" och därmed bestämt sig för att låta bli, och sen råkar man stöta på en så stor frestelse att man inte kan låta bli - Då har man ju någonstans dragit slutsatsen att det faktiskt är värt det.

Då händer det ibland (oftast) att dom där löftena jag gett mig själv om att låta bli frestelsen, faktiskt kan fara åt skogen eftersom det handlade om dålig timing ;) Men vad händer om det dyker upp oemotståndliga frestelser gång på gång och den där utomlandsbudgeten aldrig stiger?

DÅ har man för liten självdisciplin - eller så vill man inte nog mycket!
Men vad ska man då göra?
Jo man tar sig en funderare och bestämmer sig för vad det egentligen är man vill.

Solsemester i Grekland där jag ska ligga i en skön solstol med drinken i handen, varva med att läsa en skön bok och ta tupplurer. Fixa en härligt brun bränna om dagarna och festa på nya ställen varje kväll, för att sen ändå komma hem helt utvilad till kalla sverige 2 veckor senare.

Eller

Ett par svartlackade pumps med 9cm klack att ha till min tighta ljusblå jeans då jag inviger min första krogkväll på 18årsdagen. Ett par höga svarta stövlar med nitar i olika storlekar på som jag kan ha i garderoben för att dom först och främst är en härliga att se varje morgon då jag står och väljer vilka skor jag ska ha på mig under dagen. Ett par bruna stövlar med högt skaft som går ända upp till knäna och en bred 5cm klack, som skulle passa perfekt till min jeanskjol och vita skjorta.. osv!



Vad vill jag egentligen mest? Tycks jag falla för frestelsen av att hela tiden köpa skor för pengarna som skulle gå till utlandsresan, så kanske det är en signal på att jag faktiskt helst skiter i utlandsresan och prioriterar mina impulsköp av skor istället?


Inget val är ju fel, så länge det är det valet som man innerst inne tycker är rätt!


Men när det handlar om dom här (som åtminstone jag själv tycker är) riktigt jävla jobbiga valen: att gå ner i vikt eller att sluta röka.

Sluta röka för hälsans skull känns ju snarare som ett jobbigt måste, och inte någonting jag väljer att göra för att det är vad jag verkligen vill. Och att gå ner i vikt är ju så jävla tråkigt eftersom man inte märken någon skillnad på en gång och att det är så jävla jobbigt eftersom man möter frestelser i stort sett vars man än går.

Men då kommer man ju till den här frågan, är det värt det?
Är det värt hålla sig ifrån alla dom jobbiga frestelserna längs vägen för att så småning om gå ner i vikt?

Om man kommer fram till att "tamigfan, det är ju värt det!" - Då klarar man också av det!
Men kan man inte hålla sig från muffinsen, ja då är det helt enkelt ett medvetet/omedvetet beslut man tagit, att nej jag står faktiskt ut med dom här extra kilona ett tag till. Jag är inte villig att motstå frestelserna än, för att min vilja att gå ner i vikt är inte nog stor än.

Så är det med alling tror jag. Vill vi nog mycket, så klarar vi det!
Men det är hopplöst att påbörja en dramatisk förändring utan att först kommit fram till att viljan är nog stor att övervinna frestelserna.


Lycka till !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0