the new version

Ja vad ska man säga?
Det har ju trots allt varit en tidsfråga från början.

Och jag är helt okej med beslutet, inga negativa efterfunderingar.
Det behövs inte, för jag kände efter från hjärtat och tänkte sen både en, två och tre gånger innan jag tog beslutet.

And i'm happy with it.


___

Är det någonting jag verkliget lärt mig, så är det just att känna mig själv. Att fundera över mina reaktioner, eftersom de är dom tydligaste signalerna på underliggande tankar. För ni vet att ibland puttar man undan vissa tankar för att man inte vill känna till sanningen. Men om man håller på så så kommer man ju ingen vart.

Så vare sig sanningen är rolig eller inte, så håller jag mina ögon öppna och gör allt jag kan för att de kommande sanningarna ska vara så lätta som möjligt att handskas med.


Jag är hyffsat trygg i mig själv, jag vet vars jag står i det flesta frågor som rör mitt liv. Jag vet vad jag tycker och vad det beror på, vad jag trivs med och vilka jag trivs med. Jag vet vad jag ska akta mig för och vad jag inte behöver vara orolig över.

 

Med den vetskapen och efter allt jag nu faktiskt upplevt så kan jag faktiskt ta lite risker och chansa ibland, just för att jag känner till mina egna gränser så jävla bra nu.

 

 

Och även om det utifrån sett är en jävligt liten fråga (kanske?),

så har den ändå krävt en hel del funderingar från min sida under de senaste veckorna.

 

Och jag har ju faktiskt förberett mig länge, ja till och med i sömnen fick jag ju lära mig ett och annat, så man kan säga att jag verkligen bearbetat tanken. Den har fått komma och gå, och när den slutade dyka upp, så visste jag vad svaret var.


Det grundar jag mitt beslut på.

Magkänslan och tankeverksamheten.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0