min käre far

Min pappa har en ganska flummig reaktion när det gäller att möta jobbiga samtal eller situationer.
Han försvinner.

Jag har aldrig haft ett serist samtal med honom där han faktiskt stannat kvar med full uppmärksamhet, samtalet ut. Aldrig i min artonåriga livstid.

Han förvinner in i tv:n och låtsas inte höra, han pyser iväg ner i källaren, han måste på toa, han smyger ut i garaget, han måste elda, laga mat, fara med bilen någonstans eller byter ut samtalet utan att jag tänker på det.

Och det flummiga är att han gör det på ett ut-tonande sätt så att man inte riktigt märker att han försvinner på grund av samtalet, haha.. eller så är jag så van så jag tar det för givet och ger upp..



Ikväll ska jag försöka ta upp det här med att flytta hemifrån och ett eventuellt bidrag från honom, och min plan är att ta upp det i bilen där han inte kan fly någonstans. Vad tror ni? Hehe.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0