påväg mot min dröm

Jag älskar faktiskt att så lite som bara öppna mitt bloggfönster för att skriva någonting. Inte bara för skrivandets skull, utan mest för att då jag öppnar upp blogg.se för att skriva så öppnar jag i samma veva dörren till min bubbla, kliver in och stänger efter mig. Sen sitter jag bara och tittar ut i tomma intet en stund och funderar.

Oftast blir det bara en tankedimma med halvt utvecklade tankar, och det är så många samtidigt att hjärnan snappar bara upp en tredjedel, och när jag sen börjar skriva om den första så tappar jag intresset efter några rader och börjar utveckla en annan tanke. 

Idag har jag haft jättemånga tankeställare på G, men inte haft tillgång, eller orkat, sätta mig vid en dator och skriva ned dom. Så nu sitter jag här, med dator och med en jävla massa tankar - men har egentligen ingen lust att faktiskt skriva.

__
edit

Och konstigt nog, helt sjukt nog, så har det nu varit varje gång jag sätter mig för att skriva så har jag alltid haft ett positivt utgångsläge, då jag känt för att med stora feta jävla bokstäver inleda varje inlägg med "JAG ÄLSKAR MITT LIV JUST NU".

Och i hur jävla många månader har jag inte börjat mina inlägg från andra hållet? Tillbakablickar, oro, rädsla och ledsenhet i säkert vartannat inlägg.

Men det nog med sånt nu.
För nu är jag hel igen. Jag har återhämtat mig. Jag är tillbaka.

På riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0