att ÄLSKA, inte bara nöja sig

Jag tror inte människor riktigt inser hur viktigt det är att ha en dröm, ett mål - någonting att sträva efter.

Fatta vad många som går omkring och tänker "någon gång ska jag.." och det aldrig händer något, det är ju typ 90% av svenska folket som hamnar i den fällan. Eller.. snarare av hela världsfolket. Lixom, skitsamma om din dröm är totalt orealistisk från nuet sett, så länge du har det klart för dig så bygger du ju sakta men säkert din väg mot målet. Mellan-mål är också viktiga, och då syftar jag ju ofc inte på maten, utan mellanting, destinationer eller upplevelser som tar dig en bit längre fram på vägen mot din dröm.

Att kämpa sig igenom den gråa vardagen och inte ha någonting inom sikte, lixom bara ta en anställning för att den finns och sen knappt reflektera över om det är vad du VILL göra, eller bara något som föll dig famnen. Hur hårt det än låter är de ju sanningen för en helvetes massa människor.

Möjligheter dyker upp, sure, men man kan också skapa sin egen. Gå inte och vänta på att din vardag plötsligt vänds upp och ner med ett positivt resultat utan att du lyft ett finger. Självklart måste du lyfta ett finger, kanske hela handen, men är inte det en del av charmen? Och är det någonting du inte förstår, så tror jag inte du har din dröm kartlagd. Och då menar jag inte en dröm som att stiga i karriären och gå från ditt lortiga byggjobb till att få ha fin kostym med slirre på en välbetald säljningsfirma. Jag pratar om att dra till Thailand och starta en djurpark där du har hand om elefantuppfödningen och apornas renkamning. Jag pratar om att jobba som volontär i 10 år på ett barnhem för handikappade barn i warszawa. Jag pratar om att fara till New york och jobba som fönsterputsare på Empire state building. Jag pratar om att fixa en stor, portabel ROSA matrixbuss med inbyggd frisörsalong som du kan ta dig mellan världens alla länder med. Jag pratar om att bli provsmakare på marabues största chokladfabrik. Jag pratar om att gifta sig med en kines och inom några år prata flytande kinesiska samt ha 2 st sneögda men älskade barn.

Jag pratar om att ÄLSKA sitt jobb, att ÄLSKA sina relationer, att ÄLSKA sin vardag, att ÄLSKA sitt liv.
Kan du göra det från den platsen du befinner dig på nu?

Eller har du bara varit rädd för att drömma?
Har du någongång vågat låta din fantasi flöda och bortse från att det du kanske vill göra låter som ett aprilskämt?





Tråkiga jävla majoritet. Världen är större och roligare än vad vi förmodligen någonsin kan ana genom en dataskärm. Och varför låta dina drömmar vänta?

lixom... vad är det egentligen du väntar på?



__


Jag har fan blivit skadad av allt detta Englandsläsande,
men det är en positiv och upplyftande sjukdom åtminstone!

Att inspireras och inspirera, återigen.
Jag menar inte på att trycka ner er som har nöjt er med vardagen och hoppade över hela livet och gick direkt till svensson-delen... eller jo, kanske lite. Men egentligen handlar det mer om att banka skiten ur er och genom det göra lite plats för nya tankar, spännande och drivande tankar. Jag tycker nog synd om dem som inte har några mål eller ambitioner, som försummar sitt liv genom att stanna vid 'okej' när det finns någonting som är AAAAAAAAAWESOME.

Och jag märker ju på mig själv lixom vad enkelt livet är när även i dom svåra stunderna, när man vet.. VET..  att man kommer ha det bättre, snart. Allt från att få en annan burgare än den du beställde till intriger och missöden blir ju så otroligt mycket lättare att handskas med när du har din dröm klar och inser att små vardagsbekymmer är oväsentliga då du snart har en helt ny vardag.


Jag är själv en människa som sticker hål i alla teorier det första jag gör, och planerar ut Plan A, B, C & D på mina äventyr och går omkring med konstant rädsla av att saker och ting ska gå snett. Men vet ni vad? Ändå så känner jag mig så förbannat säker på det här med flytten utomlands. Jag tror det är för att jag den här gången känner ända in i benmärgen att det är rätt val. Jag har hittat vägen till min dröm. Min dröm. Fattar ni hur stort det är?

Visst kommer ni säkert under Oktobermånad läsa inlägg i min blogg om hur mycket jag längtar hem och hur jag överskattat hela bilden av 'det nya livet'. Men det är klart att det blir en bergochdalbane-situation av ångestkänslor varvat med extas de första månaderna. Det är det nog med vilken livsomvälvande förändring som helst.

Det är sen, när jag byggt upp någonting där och slutat känna mig som turist som alla de härliga inläggen likt det här lär dyka upp.

Min del-dröm är England. Att få jobb på en fantastisk salong där jag kan växa inom mitt yrke, att få min engelska flytande och gärna mina tankar också, att ha engelsktalande vänner och kanske till och med en engelskman att dela vardagen med.

Och om jag fortsätter bryta ner mina dröm i så små delar som möjligt så innefattar den även en morgonjogging där jag iförd riktiga sportkläder och joggingdojjor lunkar fram i lagom takt och låter fantasin och tankarna flöda fritt medan morgonsolen värmer mig tillsammans med blodcirkulationen hjärtfrekvensen av motion. För att sen ta en dusch och starta arbetsdagen på arbetet jag älskar. Där jag får vara kreativ, viktig och utan begränsningar jobba med händerna och dagarna i ända SKAPA. Skapa frisyrer, former, färger, leenden, glädje, samtal and so on.

Min första lediga helgdag då solen ute strålar och bara väntar på att få träffa min skandinaviska kropp då jag ligger i Finsburypark och steker med senaste skvallerblaskan framför mig och en påse lättsaltade chips inom en armlängds avstånd.

Eller morgoncigaretten jag tar innan jag äns klivit ur sängen. Bara vaknar, höjer blicken och tittar ut genom fönstret samtidigt som jag slås av tanken att livet lyckats bli exakt det jag önskade. Och efter bekräftelsen att jag nu nått min dröm lägga täcket tillrätta och sen tända min cigarett och röka den med ett konstant ofrivilligt leende.


Förstår ni nu?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0