"jag orkade inte vara offret då det var ni som blivit överkörda."

För första gången på jättejättejättelänge så har jag nu suttit ner och låtit fingrarna skriva av sig själv. Låtit ilskan och känslorna få strömma ut utan någonting som håller det tillbaka. Jag har låtit mitt undermedvetna få komma ut i bokstäver. Tömt det som jag laddat upp under alla de veckorna jag låtit bli att skriva. Nu kom det. Jävligt välformulerat.

Jävligt synd att jag inte kan posta det här på bloggen eftersom det är sånna texter som fortfarande har eld.
Och texter med budskap som fortfarande brinner resulterar bara i trubbel om man släpper dom för tidigt.
När lågorna brunnit ut och aska är allt som är kvar, först då kan de släppas fria.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0