what do you really have to loose?

...vi är så jävla unga nu alltså, vi har verkligen hela livet framför oss.

(jag tycker tanken är helt sjuk egentligen, för mig känns de 6 senaste åren som hela mitt liv, men det är ju faktiskt bara 6 år.  s e x   å  r. KNAPPT INGENTING. Jag tänker på allting jag varit med om under de här sex åren av mitt liv, alla olika versioner av mig själv jag har sett, alla förändringar, allting... ja det är lixom ingenting mot för hela livstiden vi har framför oss)

Fatta hur mycket vi kommer vara med om, både roliga och jobbiga saker.
Tänk alla stora upplevelser vi har kvar, alla "first moments" som faktiskt finns kvar, trots att 18 år passerat.
Ja, tänk alla jobbiga situationer man hamnat i under åren, att de förmodligen kommer vara en piss i mississippi om några år. För vi blir ju bara starkare och starkare och det som känns jobbigt idag kanske inte alls känns jobbigt senare. Och ibland känns det som att ens egen väg är så jävla planerad och att allt är så bestämt och saker och ting bara måste få ske i en viss ordning.

Men fuck it, vi kan förändra våra liv PRECIS när vi vill. Faktiskt.
Det finns ingenting som håller tillbaka oss förutom våran egen feghet,
man måste våga offra lite trygghet för att hitta någonting nytt, någonting ännu mer awesome.

Och aldrig någonsin släppa våra drömmar för det kommer aldrig vara försent att fullborda dom, aldrig.
Vi kanske förändrar dom med tiden men ursprunget, känslan av hela drömmen, den kan vi alltid få.

Jag har jättemycket drömmar, några jag vet att jag kommer uppfylla och några jag är tveksam över om det verkligen blir verklighet. Men egentligen handlar det ju bara om vilja, har jag kvar dessa drömmar om 10 år kan jag lika gärna ta mig dit då. Jag behöver inte göra allt nu, men sanningen är att jag KAN. Jag är 18, har hela livet framför mig och ingenting, absolut ingenting som hindrar mig från att leva min dröm. Jag kan dra imorgon om jag så vill.

Pappa kallar mig naiv och optimistisk, men nej så är det inte, jag har bara inte hunnit bli så trångsynt och tråkig som honom än. (..som de flesta svenskar?) Och, god forbid, jag hoppas jag aldrig blir det heller. För finns det något jag avskyr mer än människor som vägrar se sig omkring, vägrar utforska och upptäcka, bara följer den röda linjen... skola, jobba, plugga mer, skaffa körkort, pojkvän, bil, hund, hus, få en fräsig examen och jobba på samma jobb i 20 år, gifta sig, skaffa barn, fara på (samma..) semester till kreta en vecka om året, fira midsommar på samma ställe med samma människor varje sommar, dricka sitt kaffe ur samma mugg varje morgon, köra samma väg till jobbet och blablabla - samma jävla visa om och om och om igen, bara för att det aaaalltid varit så. SNARK...

Nej, det är inte så jag tänker mig mitt liv, verligen inte.
Vi skapar det vi vill ha, vi formar våra liv till någonting vi trivs med. Det är upp till oss.
Du kan inte räkna med att någon annan fixar något åt dig eller att hela livet plötsligt faller på plats samtidigt så att det bildas en perfekt lucka till att göra någonting nytt, du måste ju själv skapa dina chanser.. man kan bara inte gå omkring och vänta på att någonting ska hända.

you decide what's freedom for you, and then create it

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0