prioritizing by heart or brain?

Jag kanske inte satte mig ner och gjorde någonting åt stressen jag kände över plugget, jag kanske inte började skriva på inlämningsuppgifterna eller satte mig och räknade matte.. Men jag fick lugnet jag behövde ändå.

Och som syrran sa i ett annat sammanhang: Att bara få berätta innebär ju att man inte är ensam i det längre. Att få beskriva min stress över uppgifterna och över vad som varit kaos mitt huvud under dagen och inte kom till ytan förrän jag slappnade av, innebar ju för mig att jag inte var ensam i det längre.

Att ta tag i DET, tog bort den negativa delen av min stress. För som ni vet är en viss del stress bara positiv, och nu är det bara den delen jag har kvar, och det känns helt okej. Det är lugnt nu, jag känner att jag fixar det.

Men man måste beta av listan och prioritera, vad är viktigast att ta itu med just nu?
Nu var det att rensa hjärnan, eller iallfall släppa tanken på någon annan, kanske klickar det fortare för henne än för mig? Nu kan jag slappna av iallafall och försöka räkna min matte eller skriva mina inlämningar, tanken är planterad hos henne och den finns även i mig, så om jag stöter på svaret kommer jag att ha mina receptorer redo och snappa upp det, samma för henne. - Vilket har tagit bort min stress.

Jag kanske inte får svar på min fråga "Vad skulle det göra för skillnad?" idag, men lugnet av att jag iallafall kommit fram till vad det är för svar jag ska leta efter, är väldigt påtagligt.

För det är ju så, vi måste veta vad vi letar efter - för att hitta det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0