Det är också okej.

In another situation I would have told myself to snap out of it, but no not today.
Today I allow myself to miss.

Jag saknar Ludde
Jag saknar att köra bil
Jag saknar utrymme, yta
Jag saknar renligheten
Jag saknar svensk inredning
Jag saknar MAX originalmål
Jag saknar kioskpiratens godis
Jag saknar att ha mycket att göra och olika ställen att fara till
Jag saknar att ställa upp för mina kompisar
Jag saknar hembränt med sour redberries och sprite
Jag saknar mina klasskamrater, utspridda över hela sverige
Jag saknar mina stamkunder
Jag saknar hög musik med fet bas och att borsta tänderna dansande
Jag saknar mina syskonbarn
Jag saknar svenska löner
Jag saknar att bada bastu
Jag saknar knarrande trägolv
Jag saknar våran altan
Jag saknar nybryggt morgonkaffe
Jag saknar att titta i kylskåpet/skafferiet och inte veta vad som kan finnas där
Jag saknar mina vänner
Jag saknar till och med vänner jag knappt umgåtts med
Jag saknar nostalgikänslorna från bodens alla raggarbilar
Jag saknar bussarnas standard
Jag saknar att ha allt nära till hands, pysselgrejer osv, alltid något göra
Jag saknar bodens tomma köpcenter
Jag saknar renligheten och alla goa lukter
Jag saknar glänsande rostfritt stål
Jag saknar att ta en lössnus då och då
Jag saknar falukorv
Jag saknar Lapin kulta
Jag saknar marabue mjölkchoklad
Jag saknar min mamma och att sno mjuka basmekramar av henne.
Jag saknar Loréals hårfärger.
Jag saknar normala vattentemperaturer, vatten kranar och vattentryck.
Jag saknar slangord och uttryck.
Jag saknar bekvämlighet.
Jag saknar vita väggar och svarta ramar.
Jag saknar att äta sallad till allt.
Jag saknar mina storasyster och våra djupa sammanslagna funderingar.
Jag saknar att veta vars allt är i butikerna och vad det heter.
Jag saknar att spekulera och prata om människors liv
Jag saknar svenska tv kanaler.
Jag saknar termometrar.
Jag saknar vissa småsads samtalsämnen.
Jag saknar att oväntat träffa på folk man känner.

Men framför allt så saknar jag närhet.
En lång mysig kram, och inte känna att man måste släppa taget för att man kramats för länge.

Kommentarer
Postat av: Fredrika

Det är också helt okej såklart :o) det är vad vi känner som är sant - inte vad vi tänker om det vi känner. Och det är av kontrasterna vi blir starka, stärkta - förbannat fantastiska! kraaaaaam

2011-11-02 @ 21:32:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0