glädje

Läst lite gamla inlägg, och kollat tillbaka i tiden.
Och jag älskar de gångerna jag lyckas le för mig själv och acceptera att det är stunder som aldrig går att få tillbaka. Och att det känns okej att det var då och nu är nu.

Ibland länktar jag hem, hem till livet jag haft och de människorna jag hade i det.
Men jag måste gång på gång påminna mig att många av de människorna inte längre finns kvar där, och att även om jag kom hem så hade jag inte kommit hem till det jag saknar, eller tänker tillbaka på.

Sommaren spenderades mycket med tove och markus, och de båda bor i sthlm nu. Jasmine och jag connectade så oerhört under vår-sommar månaderna och delade sjukt härliga stunder, och nu går hon skola i härnösand. Mina underbara klasskamrater jag haft i mitt liv de senaste tre åren är alla utspridda över hela sverige, och norge. Och min alldeles underbara storebror som så länge varit min bästa vän här i livet, ja han finns inte heller längre att hitta i boden, han startar sin nya era i härnösand och blir sambo för första gången.

Så.. många betydelsefull människor i mitt liv har gått vidare med sitt, och välsigna dom för det. Jag är så glad för oss allihopa. Även alla de som är kvar i Boden. Jag är glad för alla.

Men de gångerna jag tänker att jag längtar hem, saknar boden, mitt hem..
Så måste jag påminna mig om att det inte finns kvar, och jag kan inte fortsätta titta bakåt i tiden som jag gjort förr. Jag måste fortsätta att sätta ena foten framför den andra och istället fokusera på att bygga upp vad jag i framtiden kommer titta tillbaka på från min England upplevelse. Vad jag kommer tänka, säga, skriva, och sakna, då.

Så, nu ska jag omfamna mina möjligheter jag har här och nu i livet. Beslut om vad min framtid ska innehålla behöver jag inte ta ikväll, när jag vet vad jag vill så följer jag mitt hjärta och det är allt jag behöver veta.


Kommentarer
Postat av: Fredrika

Du är så otroligt klok!!

2011-11-03 @ 13:24:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0