what's going on?

Åhhhhh !
Har varit på ett jättekonstigt humör hela dagen, åså häner det ena efter det andra och istället för att få en flipp, ett frispel, ett mental breakdown eller nått så har jag bara varit helt likgiltig på något sätt. Rätt skönt sätt att tackla det på ändå, ovanligt, men nice.

Började med att jag skyndar iväg mot min arbetsintervju och känner att det är nå fel på låsgrejjen då jag låser dörrn, men tänker inte mer på det och far iväg till intervjun. När jag ska kliva på bussen märker jag att jag glömt telefonen hemma. Kan alltså inte sysselsätta mig nå på den 30mins bussresan, kan inte ringa maja eller stina när jag kommer fram för att käka lunch ihop, kan inte heller ringa dom ifall jag inte skulle hitta eller nå sånt. Såå ja, blir fett irrterad då jag upptäcker att den är borta.

Kommer till arbetsplatsen och får sitta och vänta i 45 min eftersom jag var tidig som fan. Sen hade jag intervjun och den gick väl bra, jag kände mig lite trött och tankspridd och kankse inte så förberedd som jag kanske borde varit, men jag tror att jag får jobbet ändå.

Hoppar på bussen tillbaka, och promenerar hem igen, väl framme vid min rumsdörr så upptäcker jag att jag kan vrida nyckeln runt runt runt utan att någonting alls händer. Låset har pajjat. Extranyckeln funkar inte till garagedörren.. Damn it.
Har ingen telefon så kan inte ringa till hyresvärdarna, och ingen aning om numret utan telefonen dessutom. Suck.
Jag hittar lite info om hotelldelen av huset och hoppas på att numret som står där ska ta mig till hyresvärlen, sen kilar jag runt i hela huset och knackar på alla dörrar och hoppas att nån av mina flatmates är hemma och kan hjälpa mig. Och yes! Edward var hemma och lånade sin telefon till mig, han var dock tvungen fylla på den med pengar - 2 gånger, innan jag kunde ringa.

Sen kommer hyresvärdarna efter en timme eller nått sånt, konstaterar att inga extranycklar funkar och hämtar kofot, hammare, brädor osv. Och bryter upp fanskapet medan jag sitter i vardagsrummet och väntar.

___
Nu har dom fått upp dörren och har börjat limma ihop den igen. Så jag for till cafét och tänke sitta här nu ett tag, ville ha lite privacy eftersom jag varit på ett irriterat humör hela dagen, och privacy är ingenting jag får hemma nu eftersom dörren ska stå halvöppen och torka i timmar plus att det säkert tar minst en timme till innan hyresvärdarna är klara med limmet och skruvat dit alla skruvar osv.

Åh, hela dagen blev helt uppochnedvänd och inte alls som jag hade ställt in mig på. Och nu när jag sitter här på cafét så känner jag inte äns för att skriva. Så det jag längtat efter hela mina jobbiga dag, lixom min lugna skrivstund på café nero, inte äns den känns ok nu när jag är här.

Juste.. nu klickade det för mig.
Skulle ju haft min mens TYP IGÅR, så det är ju pms-likgiltighets-irritations-ingentingduger- känslorna som spökar ON TOP OF EVERYTHING.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0