symboliskt avslut för en redan avslutad era

 
Mommes halsband föll i golvet. Gick i två delar.
Trasigt. Färdiganvänt.

Jag tror ju litegrann att det har sin mening. Halsbandet var ju en tröst i en tid då jag behövde någonting att tro på. En påminnelse om vem jag var där & då, vem jag varit innan och vem jag ville bli.

Och det är någonting jag inte längre behöver. Jag har bearbetat allting både framlänges och baklänges, och tagit med mig erfarenheterna som kunskap för att sedan avslutat hela det kapitlet av mitt liv.
Halsbandet behövde gå sönder. För det var numera bara någonting som påminde mig om en förvirrad tid i mitt liv. och varför ska jag bära omkring på någonting som syboliserar det? Jag är stadig nu, ja jag har nog aldrig känt mig stadigare. Och något halsband som påminner mig om vem jag är, varit och vill bli - det behöver jag inte.
 


Men tack ändå, för det egentligen meningslösa stöldgodset du inte visste var du skulle göra av och gav till den enda tjejen i lägenheten. Ingen hade kunnat ana vilken stor innebörd det halsbandet kunde få, och det satt garanterat bättre runt min hals än den tidigare ägaren, vem den än var och befann sig.



"det bär även mina tankar till er".
Peace upon you all. Ta det lugnt, krya på er och lev era drömmar en dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0