-

Ta mig inte fel, jag älskar mina roomies, men fan vad skönt det ändå är när dem är borta! Ni vet den där FF känslan man hade som kid? Det är någonting fantastiskt med den, det håller sig kvar. Bara att springa runt i hela lägenheten och dansa inlevelsefullt och sjunga högt.. eller kunna skita med öppen dörr! Inte bry sig om handuk när man går från duschen till rummet. Fisa högt somfan.. Och ja, allt sånt där man inte gör bland folk. Att ba få slappna av och inte behöva bry sig för en stund. Det är rätt nice ibland.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0