livslång förbannelse eller livslång vinst? Only time will tell.

Idag fick vi ta del av två mycket intressanta men upprörande livshistorier på skolan. En utav dem berörde mig verkligen in i hjärtat. Och det var så mäktigt av tjejen att sitta där och prata inför hela vår stora grupp och berätta om sina livsöden. Man såg att gråten var nära ibland, och man kunde inte äns sätta sig in i hälften av det hon varit med om. Väldigt berörande helt enkelt. Och underbart att hon, eller ja, dem båda - vågade sitta där och dela med sig av sina liv. Verkligen underbart.

Jag känner ju personligen att jag har en hel del att ge utifrån alla de erfarenheter jag samlat på mig under mina tonår. Det är ju verkligen så oerhört varierat, så sjukt många sammanhang och "kategorier" jag haft min fot i, och så många blandade problem/statussystem/synsätt/kategorier jag kunnat indentifiera mig genom. En väldigt blandad kunskap och livserfarenhet helt enkelt. Sånt jag kommer ha en enorm nytta av i mitt framtida yrke.
 
Mycket av det ligger lite halvglömt eller bortträngt någonstans i bakhuvudet, men det finns där. Och jag tror verkligen att mitt perspektiv på mångt och mycket, är ett rätt unikt perspektiv med tanke på att jag alltid pysslat med självanalyser och i princip dokumenterat min egen utveckling och hur alla sammanhang jag befunnit mig i, påverkat mig. Man kan nästan se det som att jag använt mig själv, min nyfikenet och mitt liv som redskap till en personligt upplagd forskning i princip. Låter kanske insane, men lite så är det faktiskt.
Sen har jag ju alltid varit en lyssnare, någon att stötta sig mot eller lätta sitt hjärta till. Och jag har med kärlek och välvilja alltid axlat den bördan varesig jag egentligen orkat med det eller inte. Så det är inte heller bara min egen version jag tagit del av, utan massvis av olika perspektiv på samma sammanhang. Och det är oändligt många misstag jag sett andra göra, som jag själv sen kunnat parera eller ta en slalomväg förbi. Jag skulle vilja säga att jag varit lyckligt lottad som sluppit göra de flesta av missarna och livsläxorna själv, men att då jag väl råkat trampa i klaveret så har jag varit stark nog att på egen hand ta mig upp och själv bygga upp en stadig grund att stå på igen. Sen förstås har jag haft goda vänner också som kunnat hjälpa och stötta i perioder om det varit svårt. Men framförallt har jag haft min storasyster. Bara gud vet vilken underbar människa hon är, och vilket gott och välmenande hjärta den kvinnan har. Alla de gånger jag känt mig vilsen och hon hjälp mig hitta tillbaka till mig själv, ja hon är bara för fantastisk den människan. Världens största ros till henne!

Ah, men det slår mig många gånger nu i skolan hur fantastisk all min redan funna kunskap är, och vilken stor hjälp jag kommer att kunna ha av den, och hur många människor jag kommer kunna hjälpa genom den. Så alla missar jag gjort och sett mina vänner göra, går att omvandla till berikande hjälpmedel som kan komma att hjälpa så många andra under min karriär. Tänk så fantastiskt. Alla de jävliga tiderna jag minns, har nu, flera år efter en djupare mening, och någonting fint kommer alltså kunna födas från även den mörkaste vrån man upplvet. Om någon av er som läser kan känna er träffade så hoppas jag att ni också känner er lite hedrade för att era återberättade historier kan hjälpa någon annan sedan.

Kärlek till er alla!


Kommentarer
Postat av: Fredrika

<3

2012-10-05 @ 23:55:01
URL: http://blogg.coachfredrika.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0