You set your own limits

 
Efter allt jag varit med om, gjort och sett..
Trots förutfattade meningar och egna förväntningar..

Så står jag här.


Förstahandskontrakt på en 4:a i Helsingborg, där jag bor med en fantastisk snubbe från umeå.
Har redan hittat jättefina människor att omringa mig med, har min egen bil här, och ett konto laddat med sparpengar.
Men framför allt -

Jag pluggar på Lunds universitet.
LUNDS FUCKING JÄVLA UNIVERSITET.
Vet ni hur stolt jag är?


Jag älskar verkligen det faktum att jag gjort det oväntade och verkligen vänt fram och tillbaka och upp och ner på alla människors föväntningar på mig. Verkligen gett en mental bitchslap till dem som aldrig trodde på mig, till dem som gav upp. Framför allt till lärarna som sket i att notera min närvaro när jag tillslut tog tag i skolan och verkligen började gå på lektionerna i slutet av 8:an.

När jag tänker tillbaka på högstadietiden och hur mycket jag faktiskt kämpade sista året för att jobba upp betygen jag hade skolkat bort i ett och ett halvt år.. Ja, när jag tänker på den enorma prestationen jag gjorde, hur jag bara vände upp och ner på mitt liv och bestämde mig för att göra någonting vettigt med det.. Det känns bara så jävla fränt då att det tog mig så långt. Vem hade kunnat ana att jag skulle plugga på Lunds universitet som 19åring? Inte då jag i alla fall. Och inte någon annan heller, kan jag ganska säkert påstå.

Minns bara hur förvånad min familj, vänner och bekanta var då jag kom i på Frisörlinjen. Det var så otippat och så långt i från vad någon hade trott om mig några år tidigare.

Och när jag tänker på gymnasietiden, under de bäcksvarta vintermånaderna i slutet på 2009, då jag pumpat ur all min energi och verkligen kände att botten var nära och att ingenting egentligen såg ut att någonsin ljusna.. Ja, att jag kämpade mig igenom skolan under dom månaderna, och dessutom tog hem MVG i de flesta av mina kurser... Det känns bara så jävla overkligt. Hur lyckades jag? Hur fan gick det till?

Visst, ibland har jag glidit med ganska lätt i olika sammanhang, men när det kommer till mitt livs största prestationer så är det just dessa två perioder av mitt liv som gör mig så oerhört stolt. Jag klarade det. Jag tog mig igenom allting, med livet och hoppet i behåll. Och här står jag idag, och pluggar på ett av världens 100 bästa univeristet. Fatta, att av över 20.000 universitet världen över, så får jag alltså plugga på ett av dom bästa. Ursäkta, men det känns bara så jävla coolt.



 
 
 

Kommentarer
Postat av: Fröken

Hej Madde! Du ska vara stolt, jag är också stolt och glad för din skull! (Även om man ibland oroar sig ibland...:) Lycka till i livet som student!

2012-09-08 @ 08:41:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0