kvällsfunderingar - Vem är JAG? Vem är DU? - och har vi egentligen någon koll?

Jag har inte en jävla aning om vem jag är.

ÄR, vad fan är det?

Jag ÄR kvinna. Jag ÄR 20 år gammal. Jag ÄR enochsextionågonting lång.

Allt annat då, som "faktiskt" definerar någonting?

Jag ÄR omtänksam. Jag ÄR lat.
Jag ÄR nyfiken, envis, långsint, människotolerant, accepterande, öppensinnad, positiv, negativ, förvirrande, seriös, otålig, pratglad, nyfiken, besserwisser, stressig.... blablabla...

Jag är allt det där - Ibland.
Och ibland inte.

Om jag definerar mig själv utifrån mina intressen och sånt jag tycker är intressant då?
Skapar det en ärligare bild av vem jag är?

Jag tycker om kunskap, att lära mig, att förstå, att undersöka.
Att umgås, göra flummiga saker, diskutera, laga mat, vara ute i naturen, se dokumentärer, lyssna på musik, göra ingenting, skriva, skapa, måla, bygga, resa, sola (OCH SÅ VIDARE.....)

Vad uppskattar jag?
Sånt som är vackert och ger mig ett leende eller "inner peace", kan va vyer, foton, gamla människor som håller handen. Allt som betyder någonting för mig eller någon annan, är vackert på sitt sätt och det uppskattar jag.
Men det kan vara andra saker också -Lukten av nyklippt gräs. Smaken sura godisar. Solnedgångar. Känslan av stickade kläder mot min hy.

Men allt detta är ju någonting jag tycker, tänker och känner JUST NU.
Det behöver inte vara likadant imorgon. Eller nästa vecka, nästa år, nästa decennie..
Ett "jag" är föränderligt, och jag hinner inte äns med mitt eget.. så ibland kan jag också fundera på hur bra jag egentligen känner mina näras?

Ibland kan jag känna att jag måste definera mig själv helt utifrån ett specifikt sammanhang, annars är det omöjligt.


Jag menar, hur kan jag VETA vem jag är, då det är någonting som förändras hela tiden, både i tid och rum långsiktigt och kortsiktigt. Jag, här och nu, i helsingborg, januari 2013, är ju helt äljest från "jag här och nu" då jag bodde i engand 2011. Och jag här och nu, liggandes ensam på mitt rum, klarvaken och kreativ, är helt annorlunda från hur jag förmodligen är imorgon på skolan kl 08.15.

Så hur definerar man då vem man är, och är det ens någonting man kan göra?
Någonting man behöver göra?

Jag har genomgått det där "tonårliga" identitetssökandet, superintensivt, enda sen jag var ett litet barn
-Och jag har fortfarande inte en susning.
För mina intressen skiftar, och intressena för mig till nya platser, och nya platser medför att jag träffar nya människor, och nya människor formar mig på nya sätt, och dessa nya sätt blir ju en del av den jag är -just då.

Och är det inte så vi alla människor fungerar?

Och betyder inte det då att ju mer man rör på sig här i världen, desto mer förvirrad bör man bli när det gäller identiteten? Så, är tricket att inte fundera på vem man är, förrän man "hunnit bli någon", lixom blivit 50 bast och settled down for real med villa, barn, bil, hus osv. Är det inte förrän då som man egentligen börjar ha en susning?

Kommentarer
Postat av: Syster yster

Amerikanarna har ett bra uttryck "I feel you" och det tänker jag ligger en del i det. För inte tusan känner vi varandra men vi känner för varandra, vi känner med varandra osv men jag tror inte det finns en enda tänkande människa som klarar av att definiera sig själv komplett och genomgående (och de som inte tänker... skulle inte komma på tanken att försöka).

2013-02-28 @ 18:50:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0